
När man som jag är renegat från ett djupt religiöst hem så är det ändå så att man ibland känner saknad efter en församling. Och när jag säger det till min kära så visar hon med en min att: "varför då?" Och jag svarar med en annan min som betyder: "för att jag inte kan hjälpa det."
Det sägs att vi som kommer från religiösa familjer har ett bättre skydd mot suspekta sekter. Vi som haft religionen med modersmjölken är liksom vaccinerade mot Hare Krishna och Moon-rörelsen. De som växte upp i andlighetens öken, utan kyrkobesök och söndagsskola, de har en större benägenhet att i vuxnare år söka mening och gemenskap bland religiösa dårar.
Medan vi som växte upp med Jesus i så stora mängder att det låg som ett tjockt lager grädde över Oboyglaset vid frukosten, vi fick en dos som gör att vi står emot sånt för resten av livet. Försök spruta oss fulla med Allah, Krishna eller Jesus. Det biter inte. Vi har skydd.
Men tänk om religionen inte är som vaccinet? Tänk om Gud är som herpes? När han väl tagit sig in så sitter han där som ett virus för att då och då blomma ut, särskilt i de stunder du känner dig stressad, febrig, sjuk och din allmänna motståndskraft är försvagad. Det skulle förklara varför jag liksom blir pånyttfödd i min tro varje gång jag flyger i ett skakigt plan, eller råkat dricka 5 öl för mycket. I vår uselhet kommer Gud tillbaka till oss som trodde att vi övergivit honom.
En sak som stöder denna teori är att min käresta, som växte upp i en kontrollerat religionsfri zon, aldrig verkar drabbas av dessa små änglaattacker. Hon var ett helt år i det heliga landet och kom hem som hon for: utan vare sig kors, davidsstjärna eller halvmåne runt halsen.
Har man inte herpes och är smart, så ser man till att hålla sig borta från de ställen där det kan tänkas smitta en.
Men i Jerusalem verkar det också finnas en självpåtagen andlig kondom. För min sambo besökte aldrig nån moské, kyrka eller synagoga. Inte för att hon brast i intresse. Orsaken var ekonomisk. "Det kostade för mycket att komma in."
Det är rätt finurligt. Kvinna med könssjukdom träffar man. Man vill komma in i kvinna. Kvinna säger till man att det får du, men det kostar dig en tusing. Man betalar, får könssjukdom.
Det funkar på Rosenlundsgatan i Göteborg, så varför inte i Jerusalem?
Religion är som sex, man blir inte smartare av det, ibland är det rent av farligt, men måste man så måste man.Etiketter: Lappri, Mat, Mystiskt, Religion